Älskade du ♥

Ibland kan jag börja undra..

 

Alla ber mig kämpa på, att jag klarar allt, är en stark människa osv, och ni säger att ni alltid finns och vad som än händer, så kommer ni alltid älska mig.  Men när jag verkligen behöver er som mest, då bara skiter ni i mig?! Stå för det ni säger vafan. Säger ni att ni finns, vart fan är ni då när jag behöver er?

 

Sen blir ni sura när jag inte vänder mig till just dig och kanske vänder mig till någon annan.

Men jag vänder mig till folk som jag vet förstår, som kanske gått igenom samma saker. Ni kan inte be mig och kämpa när ni inte vet ett skit om vad som har hänt. För det är inte så lätt.

 

Ni vet ingenting.. Önskar ibland att ni visste.. Men varför berätta saker för er som ni ändå inte förstår och som ni tar på fel sätt?

 

Ni säger att ni förstår, men jag märker det på er, ni fattar ingenting. Jag vet om att jag har velat begå självmord  och all den jävla skiten. Inget ni behöver ta upp och säga till mig, för tror ni inte att jag själv vet om vad jag gör och har gjort?

 

Tårarna bara rinner , jag vet inte vad jag ska ta mig till. Smsar jag blir det fel, pratar jag blir det också fel, vad jag än gör blir det fel.

 

Jag vill inte vara kvar längre.

Jag vill verkligen inte!

Hela min kropp skakar, jag får ingen luft..

Allt jag gör blir fel.. Jag vill inte andas.. Jag vill inte leva!

 

Ingenting är som det ska, det kommer det nog aldrig vara. Vad som än händer, så är det mitt fel, vad jag än gör, så blir det fel.

 

Jag försöker så jävla mycket jag kan.. Men det räcker inte.

Jag orkar inte med denna jävla piss skiten längre!

Vill absolut inte mer!

 

Jag vet hur det är att må skit, och att känna att tårarna inte kan sluta rinna. Vet om att livet kan vara skit, jag vet också när det känns som att livsglöden har slocknat..

 

När man sitter som ensammast och mår som sämst, då finns ingen av dom som sa sig finnas. Jag vet hur det är, jag har tröttnat på att kämpa förgäves.

 

Jag vet också om att jag inte direkt är en bra person, men mot mina vänner försöker jag vara den bästa! Men inte mot mig, jag har skärt mig, och försökt skada mig på alla möjliga sätt. Jag känner inte mig själv, det är svårt att ta sig ur denna skiten, det är så jävla meningslöst, JAG är så jävla meningslös!

 

Jag försöker stå upp för mig, visa hur extremt jävla mycket du sårar mig, men precis när jag hade skickat iväg det där smset, bröt jag ihop, jag kunde inte hjälpa det, jag bara bröt ihop, föll ner i en jävla hög på golvet och bara grät, jag blev psykiskt torterad. Jag låg och skrek, försökte ringa någon, men ingen svarade, jag behövde någon att prata med, någon som skulle lugna mig från att göra något dumt… Efter ett tag fick jag iväg ”Fan förlåt * :’(:’(:’(:’(:’(:’(:’(” Fy fan vad jag grät då. Sminket bara rann, jag låg bara på golvet och skakade… Efter två minuter svarade du, och med skakande hand öppnade jag smset ”Förlåt för allt sandra, du borde sluta smsa mig så att jag inte kan dissa dig:(<3”. Jag svarade i hopp om att du skulle ändra dig. Sedan brast det, jag kastade iväg telefonen och la mig ner i fosterställning, jag grät som fan och skrek ”Nej!! Vafan har jag gjort!!??” Det gick inte sluta gråta… Efter ett tag gick jag in till mamma, hon kramade om mig och tröstade mig.

Fy fan vad jag älskar dig mamma!

Den natten kunde jag inte sova, jag gick ner och la mig hos mamma, och kände mig så liten igen…

 

Jag är för jobbig, du vill inte ha mig. Jag är bara ett ”pain in the ass”.

 

Men jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer! Vad som händer under lovet, det vet jag inte… Jag vet bara att jag orkar inte längre…


Kommer ihåg när jag skrev denna skiten.. Fyfan vad dåligt jag mådde.. Var på väg att begå självmord den kvällen, men en riktigt underbar kompis fick mig att prata med mamma istället. Jag låg bara där på golvet.. Låg ihoprullad som en liten boll, och skrek, grät, och skar mig..

Jag låg under min stora spegel, men reste mig upp från golvet, och backade ifrån spegeln. Jag stod och skrek till min spegelbild "Vad fan är det för fel på dig, ditt äckliga jävla dumhuvud?!". Jag såg på mig själv i spegeln, sminket var helt förstört, och det såg ut som att jag hade fått en hink med vatten över mig.

Jag gick med vacklande steg mot köket, fortfarande skrikandes i panik. Jag sträckte skakande fram handen, öppnade kökslådan, och tog fram en kniv.

Medan jag drog den vassa kniven hastigt, men hårt över huden, tänkte jag på dina ord ”du borde sluta smsa mig så att jag inte kan dissa dig”

 

Jag grät ännu mer när jag insåg att innebörden av smset var att du inte ville att jag skulle smsa dig längre.

 

Jag fortsatte skära mig, blodet rann och jag beundrade hur vackert det var.

Jag fortsatte skrika, skaka och skära mig, för det kändes som att nu var slutet nära, nu skulle mitt liv ta slut. Jag skulle som 15 årig tjej, återvända till att inte finnas.

 

Jag skrev texten den 14e Juni, 13 dagar senare, den 27 Juni, blev vi ett par. Åh gud, jag kan säga att då ville jag bara skrika ut min glädje. Jag var så förbannat lycklig, och det är jag fortfarande. Victor är den enda jag älskat, älskar, och vill älska!





Fotografering
· Jag fotar med Nikon D3200. Du kan läsa om min kamerautrustning här.
· Alla bilder på bloggen är tagna av mig om inget annat anges och är därmed upphovsrättsskyddade.
· Jag använder mig av Photoshop CS6 samt Camera Raw.

Bloggdesign
· Jag gör inte bloggdesigner/headers till andra.
· Designen är gjort av mig och får inte kopieras.
· Vid eventuella designfrågor, ställ dem i en kommentar. Om det räcker med ett kort svar på din fråga skriver jag det som svar på kommentaren, annars i ett inlägg i Design kategorin när jag har tid.

Annat
· Positiv och konstruktiv feedback uppskattas! Men påhopp och kränkande kommentarer raderas och ip-adresser kommer att spärras.
· Tipsa gärna om tävlingar
· Jag gör bloglovin' och länkbyten.
· Har du några frågor? Ställ din fråga i en kommentar.


Funkar inte på grund av egen domän.

Namn:


E-postadress:


Bloggadress:


Ditt kärleksbrev


Trackback
Follow on Bloglovin
Välkommen till min blogg! Här delar jag med utav min vardag. Jag är en 17-årig tjej bosatt i Kungsbacka, söder om Göteborg. Jag går andra året på Ljud och bildskolan med inriktning foto. En glad, galen och utåtriktad tjej med stora drömmar om framtiden.

Jag hoppas att du är här för att stanna!



bloggar Bildbloggar Besök min sida på 1000länkar.com Besökstoppen bloggar Reggad på Commo.se Twingly BlogRank SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg